Att åka på utbytesstudier som tandläkarstudent är en fantastisk och lärorik upplevelse som jag varmt kan rekommendera andra studenter att göra. Därför har jag skrivit ihop en liten text om lite praktiska saker hur ansökningsprocessen gick till när jag ansökte och hur studierna var.

Innan avresa

När det var aktuellt för mig att ansöka om utbytesstudier så fanns det enbart några få alternativa värduniversitet att åka till och när jag fick veta att Paris var ett av alternativen bestämde jag mig för att ansöka, eftersom jag hade kunskaper i franska sedan tidigare.

Ansökningsprocessen var lite omständlig, men om man börjar i tid och tar en sak i taget så var det inga problem. När jag ansökte så hamnade jag mitt i ett personalbyte, både den internationella koordinatorn och administratören höll på att bytas ut, vilket gjorde att jag inte fick särskilt mycket stöd i ansökningsprocessen. Jag tog reda på allt om vad ansökningen skulle innehålla genom att söka information på universitets hemsida. Detta var faktiskt inget problem, det mesta gick att få reda på via hemsidan. 

Först skulle en ansökan lämnas in till MaU, när man sen blev nominerad kunde jag skicka in en ansökan till det franska universitet. Ansökan bestod dels av en ifylld online-blankett samt flera olika bilagor på bland annat godkända kurser, CV och motivationsbrev. Man skulle också kunna styrka kunskaper i franska. Ansökan till det franska universitet var sedan ganska lik den som man lämnade in till Mau, men bland annat motivationsbrevet skulle istället skrivas på franska. 

Studierna

För mig bestod studierna i Paris främst av kliniskt arbete. I Paris så placeras tandläkarstudenterna på ett av fyra olika sjukhus i staden där dom har all sin kliniska tjänstgöring. Jag blev placerad på ett sjukhus i södra Paris och var där 3 dagar i veckan. Vissa terminer går det även kurser som utbytesstudenterna ska delta i, men när jag var där gick det enbart en kurs i ortodonti som redan pågått ett tag. Eftersom jag var på sjukhuset mer tid än resterande utbytesstudenter så kompenserade det den missade kursen. Under de övriga dagarna pluggade jag på basgruppsfallen hemifrån eftersom jag fortfarande var tvungen att skriva K8-tentan, jag läste en distanskurs i fransk grammatik samt var ute och upptäckte staden. Att plugga till K8-tentan på distans var inga problem. Antagligen fick jag, som missat all klinik på ABUT, tenta-plugga mer än mina kursare, men jag såg inte det som något hinder, jag klarade tentan lika bra som mina kursare.  

Studentkliniken i Paris var inte uppdelad i olika avdelningar som hemma i Malmö, utan allt var på samma våning. Kliniken bestod av ca 40 behandlingsrum och studenterna som var där var av blandade årskurser, men främst studenter från år 4, 5 och 6 men även några från år 3 som assisterade och auskulterade. Det fanns lärare i alla discipliner och när man behövde hjälp så gick man och letade upp den ansvariga läraren. Det fanns inget som helst kösystem utan man fick snällt stå och vänta i kö utanför båsen.

Att lära sig det franska tandvårds-systemet, deras journalprogram och hur deras behandlingar gick till var en krånglig process men gick snabbt om man var aktiv och vågade fråga. Det är viktigt att veta att utbytesstudenterna i Paris inte får någon riktig introduktion på sjukhuset, jag fick 15 min rundtur sen stod man själv att lära sig.

Detta var jag förberedd på sedan innan, så jag var snabb med att hitta studenter som jag kunde följa och lära mig av. De första dagarna och veckorna lade jag därför väldigt mycket tid på att titta hur dom behandlade, skriva upp deras rutiner och hur journalföringen fungerade. Och faktiskt redan efter 2 veckor fick jag chansen att ta mina första akutpatienter. Och det var aldrig några problem, de franska studenterna var supertrevliga och sa aldrig nej när man frågade om man fick vara med på en behandling, de var väldigt hjälpsamma när man behövde hjälp. Så det gäller att våga gå utanför sin comfort-zone, våga prata franska och våga fråga massa frågor.

När jag hade lärt mig deras rutiner och hur de utförde sina behandlingar så började jag ta emot och behandla egna patienter. Jag lärde mig massor under min tid i Paris. Jag gjorde op-exar, behandlade flera väldigt karies-aktiva barn och rotbehandlade patienter med ett helt annat rotfyllningssystem än det vi använder hemma i Malmö. De franska studenterna arbetade väldigt självständigt, lärarna fanns där om man behövde hjälp, men behövde inte kolla innan och under behandling som hemma på studentkliniken i Malmö. Detta gav mig en chans att våga ta mer ansvar och egna beslut under behandlingarna.

Ekonomi

Eftersom jag åkte via Erasmus fick jag ett stipendium på ca 10 000 kr. Största delen av summan fick jag innan avresa, resten fick jag när jag kom hem. Utöver det fick jag CSN som vanligt. Paris är en dyr stad och boendet var dyrt, men jag tyckte man klarade sig bra på sin vanliga studentekonomi. Dock är bra att ha sparat lite innan eftersom man ju såklart vill utnyttja tiden i Paris med olika aktiviteter och en massa restaurangbesök.

Boende

Jag hade läst på en hel del om boendealternativ innan jag åkte iväg. Alternativen för oss tandläkarstudenter var att antingen själva söka boende eller så kunde det franska universitetet hjälpa till. Jag oroade mig en del över boendet och ville inte vänta på att få hjälp från skolan, administrationen och mejlkontakter i Frankrike kunde nämligen vara frustrerande segt, jag sökte därför på egen hand. Jag hade i förhand hört talas om Cité universitaire som är ett vackert bostadsområde för bara utbytesstudenter i södra utkanten av staden, med bra kommunikation in till centrum. Enda nackdelen var att söktiden gick ut långt innan jag fått antagningsbesked och jag var därför tvungen att tacka ja och betala in deposition innan jag fått några besked från franska universitetet. Utbytet mellan Malmö och Paris hade dock varit stabilt i många år och jag var den enda sökande från min skola, så jag kände att mina chanser att bli antagen skulle vara goda.